De flesta producerande företag söker kontinuerligt efter förbättringar. Ibland handlar det om att den tillverkade detaljen ska kunna tillverkas på kortare tid, ibland handlar det om att förfina detaljens egenskaper som ytfinhet eller måttnoggrannhet. Oavsett vilken förbättring som eftersträvas handlar det i grund och botten om att öka företagets möjligheter vara lönsamma. Ett ofta förbisett område där stora vinster kan göras är inom skrotat material. 

Kan andelen skrotade detaljer reduceras ger det direkt två vinster – ökad lönsamhet och mindre resursslöseri. Det vill säga en vinst både för företaget och miljön. Metoden för att nå dessa vinster är enkel – korrekt produktionsteknik. I det begreppet inkluderar vi resurser och kunskap för att optimera verktygsbanor, metod och skärdata. 

Ofta gör inte de tillverkande företagen någon skillnad mellan dessa viktiga komponenter inom skärande bearbetning. Först söker man optimera bearbetningen med avseende på verktygsbanor därefter ska anpassning ske med hänsyn till bearbetningsmaskinen och dess egenskaper. Två moment som båda bidrar till att man når optimalt resultat. 

Skärande bearbetning erbjuder många företag det är dock långt ifrån alla som når bästa möjliga resultat. Innan CAM-programmen gjorde sitt intåg inom industrin innebar starten av varje nytillverkad detalj att ett visst antal detaljer fick offras som skrot innan man lyckats ställa in alla bearbetningsparameterar på rätt sätt. Uppenbart att detta arbetssätt slösar både med tid och material. De flesta moderna CAM-program erbjuder någon form av simulering som skapar ökade möjligheter att minska inkörningstiden och antalet skrotdetaljer för varje ny detalj som tillverkas. 

För att ta nästa steg mot optimal produktion är det smart att använda ett program som simulerar det färdiga NC-programmet för att låta det simuleringsprogrammet verifiera NC-koden med avseende på verktygsbanorna i den aktuella maskinen. På så sätt kan man säkerställa kollisionsfri bearbetning tack vare att simuleringen sker med en digital tvilling, somliga vill påstå att simuleringen i CAM-programmet sker med en digital tvilling det är dock så gott som alltid felaktigt då CAM-programmet inte simulerar den färdiga NC-koden.

För att uppnå ännu mer optimerad tillverkning är det förnuftigt att låta simuleringsprogrammet utföra en analys av NC-koden. En analys för att utforska om det finns möjlighet att göra bearbetningen ännu effektivare genom att ersätta matningsrörelser med snabbgång vid de tillfällen då verktyget ej är i kontakt med något material.

För de företag som anammar denna teknik och metodik finns stora vinster att hämta i form av kortare bearbetningstid och minimering av antal skrotdetaljer. Är ni möjligtvis ett av dessa företag som redan tagit till er modern CAM teknik till fullo eller finns det utrymme för förbättring även hos er?